Han är min bror, min klippa, en av mina närmsta människor i denna värld. Han vet allt, jag vet allt. Jag behöver inte tänka innan jag säger något, inte han heller. Vi drar de svartaste skämten med varandra och garvar tills vi gråter. Vi drömmer de högsta drömmarna, viskar när det går bra och fistbumpar med största ödmjukheten i våra hjärtan. Vi retas, vi bråkar fan inte längre, det är vi för trötta för som fellow trebarnspäron. Men fan vad vi bråkade som tonåringar, tjugoåringar och lite som trettioåringar men nu garvar vi bara och säger ”du har rätt” för det är att vinna att slippa veva verbalt. Han samlade mina närmsta människor och överraskade mig i lördags. Jag fyller inte ens år förrän i Juli men han vet att alla brukar vara borta då så han passade på. Jag bröt ihop av glädje och lyckochock. Mina människor, barndomsvänner, gymnasiekompisar - gamla gänget som bara fortsätter. Alla funkar med alla, så många decennier av sociala koder att inget missförstås, vi bara vet utan att säga det. Jag skulle kunna säga så mycket om kvällen men just nu vill jag bara säga tack Faje, tack alla som kom❤️ Tryggheten, självklarheten, kärleken. Den känslan önskar jag alla i en vänskap. Det här gänget, vi blir så bra tillsammans. Jag ska berätta mer om dem så småningom, jag ska bara låta den här tacksamheten sjuda i mitt bröst utan ord ett tag. Tack Faje Gani, min bror från en annan mor.❤️
