Det är så svårt att återberätta saker som var så roliga att man skrattade så att man grät. Det blir aldrig lika skoj för den som får det återberättat för sig. Men så här roligt var det i alla fall. Han var bra stressad på väg till båten den där Crille, vi trodde att vi skulle missa den. Han försökte hitta mannen som han pratade med i telefon och som arrangerade hela båtturen. Crille sprang fram och tillbaka på bryggan där alla båtar stod. Crille allvarligt: Jag måste hitta arrangören till båtturen!" Sen sprang han fram till en random kille på bryggan som råkade ha en mobil. Crille: Excuse me! Killen lite förvånat: Yes? Crille: Did we talk?! Killen: Sorry? Crille lägger på sin knackiga engelska som han tror att dubaianer förstår: You call me I call you?!?! Killen ännu mer förvånat: What? Crille: thank you, good bye! Jag önskar att jag hade det på film, det var så jäkla roligt live. Vi har suttit och sagt "You call me I call you?!" hela middagen och garvat. Supergod middag by the way!
