Vid närmare eftertanke så skulle jag nog bli tokig av att bo i kvarter där allt är så litet och gulligt. Det är perfekt om man är en liten och gullig person. Jag är rätt gullig, men inte så liten. Så att slå i huvudet varje gång man går ut skulle ta bort det gulliga i mig helt. Men de här enorma träden fick jag plats i och de blev vår lekplats i en timme eller så. Nu ska vi gå mot barnens gågata och låta Matheo leka loss medan vi tar varsin öl (alkoholfri såklart).
