Min mamma hade papiljotter, det har hon inte längre men dom finns i en påse någonstans i hennes sovrum. Jag saknar de dagar i Bredäng då förortsmorsorna gick ut i sina tofflor men papiljotter i håret och nattlinnet på. De stod på balkongerna och ropade till oss barn som lekte på gården, att maten var färdig. Det var innan det fanns latte, ja innan det fanns lattemorsor och innan fåfängan grabbade tag i mammorna. Jag saknar de dagarna då papiljotterna var på knopparna, och mammorna ropade från balkongerna. Det sliter i hjärtat när jag ser det längs New Yorks gator, tre sekunder tar det att gå förbi damerna och mitt hjärta påminner mig hur varmt livet var när jag var fem och såg mamma ropa från balkongen. /Elaine, är nostalgisk i New York.
