Meryem och jag tog oss till en botanisk trädgård som heter Jardin Majorelle som jag kan rekommendera. Ganska litet, men skoj för den som gillar att se på folk och växter. Eller kanske klättra i träd? Det var så vackert. Meryem fascinerades av alla som förstörde växterna med att rista in saker i dem. Jag fascinerades istället av människans behov av att rista in sin kärlek på något som syns, ett sorts bevis. Så vi stirrade på samma sak med två skilda tankar. Undrar om Lula och Juan är tillsammans idag. Behöver kärleken ett bevis för att omvärlden ska se att den har eller fortfarande existerar? Behöver den ristas in på ett blad, ett träd eller i en äktenskaplig skrift? För vems skull är det? För att kärleken är så diffus och verklig på samma gång? Behöver människans psyke faktiskt se det som hen känner, svart på vitt "kärlek" eller kanske inristat i grön "Lula Juan". Så nu finns vi, nu älskar vi varandra för nu ser andra det? Några av mina tankar medan Meryem tänkte på trötta människor som vandaliserar växterna. Haha. Älskar att vi är så olika och så nära på samma gång.
