När jag skrev Medan han lever riskerade jag ensam att åka dit för förtal av min pappa. Ingen annan än jag drabbades. Mig förlag gjorde mig till ansvarig utgivare ensam. Det är lätt att fatta beslut när man själv drabbas. Patrik, jag, styrelsen i Treskablinoll och Mama diskuterade huruvida jag skulle hänga ut handbollstränaren. På bloggen blev det omöjligt då den går under Bonnier och jag inte får utföra kriminella handlingar alls eller i deras namn. Instagram hade varit möjligt men som grundare till Treskablinoll kom styrelsen fram till att det skulle drabba alla våra projekt och de som är involverade i bolaget. Patrik ville lämna sin styrelseplats i treskablinoll för att kunna hänga ut handbollstränaren och själv ta eventuella konsekvenser utan att drabba bolaget. Vi driver vår kamp på olika sätt, men att säga att jag saknar ryggrad för att jag inte "vågar" riskera ett förtal. Det är inte riktigt rätt. Jag riskerade förtal när det var min egen rumpa som skulle drabbas. Men att riskera förskolebrevet, idrottsbrevet och alla som jobbar på treskablinoll innefattar fler rumpor. Så, då har vi rett ut det.
