SVT Debatt ringde och ville att jag skulle medverka i kvällens program och diskutera SD:s oförändrade popularitet. Tyvärr så kan jag inte eftersom jag ska jobba i Norge tidigt imorgon. Ämnet ligger ju, som ni förstår, mig varmt om hjärtat. Jag tror att SD uppmärksammar ett problem som vi alla håller med om - Sverige är segregerat. Men sen att skälet skulle vara islamisering och att lösningen på Sveriges alla problem är att stoppa invandringen, det stämmer ju inte. Men tyvärr så kommer SD:s popularitet bara öka så länge journalister/politiker fokuserar på att kalla SD rasister istället för att lägga energi på att lösa integrationsproblemet. Lösningen till det är att man ställer sig själv frågor som journalister ställer SD. Börja med dig själv. Hur ser det ut på dina arbetsplats? Är det homogent? Fråga din arbetsgivare varför ni inte har medarbetare som inte har "annorlunda" efternamn eller utseende. Börja ifrågasätt i din vardag, det är lösningen. Hur ser din umgängeskrets ut? Ser ni likadana ut? Varför är det så? Kan man inte ha något gemensamt med någon som är annorlunda? Och framför allt, måste man verkligen ha något gemensamt? Kan man inte vara vänner ändå? Jag har vänner som heter Nabizadeh i efternamn och andra som heter Löwengrip. Jag har vänner som är supermoderater och andra supervänster. Det vi har gemensamt är den gemensamma respekten för olikhet och så gillar vi varandra som personer. Vänner kommer i olika form och färg. Kompetens kommer i olika form, färg och efternamn, men det är himla konstigt att arbetsgivare inte har förstått det. /Elaine, hoppas att Parisa Nabizadehs efternamn inte kommer väga lika tungt som hennes kompetens i ett framtida Sverige. Den som lever får se.
