I fredags ringde det upp en skånsk man som vägrade presentera sig för mina kollegor Lisa och Gustav - han ringde upp dem båda. Han sa att han inte förstod hur "den där pladderskan Elaine Eksvärd" kunde få sitta i medierna som retorikexpert. "Hon ljuger om sina akademiska poäng". Han sa att han skulle "avslöja" mig och göra allt i sin makt för att förstöra min karriär. Sen kontaktade han programansvarig för retorikkonsultprogrammet för att få bekräftelse på att jag inte hade några akademiska poäng. Samtalet gjorde nog honom besviken. 90 akademiska poäng i retorik och sen har jag 40 i svenska som gav mig en fil. Kand i retorik. Då ringde han upp mina kollegor igen och sa att "en sketen fil Kand är inte en fil. Mag". Det var så skönt att Maria kontaktade mig, hon berättade också att mannen presenterade sig för henne som före detta aktiv socialdemokrat "sedan barnsben" och han sa att han hette Bo Adler. Det kan vara sant och det kan var som det var i Löwengrips fall, någon annan som bara vill hänga ut en stackars Bo Adler. Oavsett vem det är så är det obehagliga sysslor han gör till sin mission. Det här är priset man får betala för att vara offentligt och, såklart, talför relativt ung kvinna. Folk blir provocerade av sånt, speciellt folk med värderingar som är så dammiga att de platsar på museum. Statsvetaren Jenny Madestam blir också med jämna mellanrum utsatt för liknande, talför relativt ung kvinna som får mycket medieutrymme provocerar många gånger just gubbarna. Det som gör mig lite trött är att istället för att lägga ambitionerna på att sänka min karriär (som för övrigt inte står eller faller på att vara retorikexpert i medierna, det gör jag ju gratis) så borde han lägga ambitionen på att skaffa sig en egen karriär. Men det här är ingen så kallad "gubbtendens". Det finns de i min bransch och i alla branscher så ägnar tid åt att snacka skit om sina konkurrenter istället för att låta sitt eget jobb överglänsa andras. Känner ni igen dessa typer? Gör du ett bra jobb så kommer allt gå bra, skitsnack är ingen väg upp i karriärtrappan. Men det är så MÅNGA som snackar skit och det ironiska i det är att de som fått höra skitsnacket kommer till mig och berättar. "Den här retorikläraren sa det här om dig" eller "jag gick den här retorikkursen och kursledaren inledde märkligt och tråkigt nog med att snacka skit om dig". Jag snackar aldrig skit om konkurrenter för jag ser dem inte så, jag ser retorikkonsulter som kollegor. Jag tycker skitsnack som förekommer som ambition att sänka andra och argument för att välja en själv är pinsamt och jag har sagt det många gånger. Jennie Gotsis på Tala Tydligt är riktigt skicklig, Inez Victor på Victors retorik är grym, Paul Ronge är kungen på medieretorik, Barbro Fällman är fantastisk på både klassisk och modern retorik, Retorikhuset har funnits länge och har mycket nöjda kunder och listan fortsätter! Om det är några retoriker som är mindre bra så nämner jag dem inte. Varför ska jag snacka skit om dem för? Det är till och med så att jag har kontrat skitsnackare genom att nämna dom som skickliga retorikkonsulter. "Men Elaine, hur kan du säga så den personen snackar ju skit om dig. Han har kallat dig 'stolpskott' och att folk som går dina kurser måste avprogrammeras." Då svarar jag att bara att att en person snackar skit gör inte personen till en sämre retorikkonsult, men möjligtvis till en sämre person. Jag känner inte honom men vad jag har hört av hans kunder så får han plus för retorikkurserna men minus för allt skitsnack. Och han har aldrig gått någon retorikkurs hos mig, så det är svårt att veta vad han grundar sina åsikter på. Så länge vi har nöjda återkommande kunder så är jag nöjd, och jag har inte tid att fördjupa mig i andras skitsnack, eller medverka till mer skitsnack. Jag tycker det är roligare att lyfta bra kollegor och sen lägga ambition på att göra ett bra jobb. Bo Adler (om det är han) borde göra detsamma, jag tror han skulle vara lyckligare då. Så kära Bo. Istället för att fokusera på att förstöra min karriär, så kanske du skulle ta och skaffa dig en egen istället? Bara en tanke.
