För några dagar sedan blev det klart att Jonas Sjöstedt blir Vänsterpartiets nye partiledare. Om man skummar igenom hans bakgrund så bekräftar han inte den stereotypa bilden av en vänsterpartist då han bor på Östermalm, är gift med en diplomat och har skrivit tre deckare. Det kanske får en och annan att höja på ögonbrynen, men eftersom han har det interna stödet så kan det ge en helt ny bild av vänsterpartiet och kanske till och med attrahera nya väljare. Att han, till skillnad från Ohly, definitivt kan stå bredvid SD i en debatt tror jag ökar hans trovärdighet enormt. Vi lever trots allt i en demokrati, att du som folkvald inte tar ordet för att du inte vill förknippas med SD är att dumförklara det svenska folket. Vi vet att stå bredvid en person inte betyder att ni står för samma saker. Nu är Juholt den som får sura ensam utanför debatten. Hur är då Sjöstedt som retoriker? Jag har inte sett mycket av honom, men jag såg hans installationstal. Han håller, föga förvånande, ett visionärt tal och han gör det skickligt. Han är inte lika "eldig" som Ohly, men jag tror samtidigt det ger en bra kontrast då bilden av Ohly fortfarande är färsk och bilden av V breddas tack vare Sjöstedt. Sjöstedt pratar engagerat utan att för det överflöda av patos, han är sansad, lugn och tydlig. Men långt ifrån sval. Hans ordval (elocutio) förvånar aningens, det är knappast politiskt korrekt men låter rimligt med Sjöstedts stämma: "Det gäller även bögen och flatan", "Det är en självklarhet att man har ett jobb även om man sitter i rullstol". Han använder erfarenhetsargument för att förstärka sina teser. Det är inte en stor del av hans retorik men den finns där och den är skicklig. När han pratar om "ungdomars verklighet idag" så visar han att han ser den genom att nämna sin dotter Karin. Det visar att han inte bara en en politiker bakom en talarstol utan också en medborgare som ser folkets verklighet på nära håll. Dessutom får vi en känsla inte bara för Sjöstedt som politiker utan också som person. "När min dotter Karin slutade gymnasiet slog finanskrisen till" Och sen säger han "så ser verkligheten ut för Sveriges unga". "I höstas var jag på besök på ett äldreboende. Jag pratade med en undersköterska..." "När jag var 13 år gammal gick jag ner till partiets källarlokaler och sa 'här vill jag vara med' och sedan dess har jag varit det." Om Sjöstedt kommer köra pajkastningsretorik är svårt att svara på än så länge, den retoriken brukar visa sig i debatter. Endast två gånger går han till attack på Reinfeldt under sitt installationstal: "Fredrik Reinfeldt det är du som är ansvarig för att unga inte får jobb" "Vi vann EMU valet 2003, vi hade suttit fast i träsket om Reinfeldt och Borg hade fått som de ville" "Sverige behöver en utrikesminister utan oljefläckar på kostymen" Fokus i talet var klimat och miljö. Det är tydligt att han vill locka över MP-anhängare. Men han fokuserade även på jämställdheten. "Bästa gåvan vi kan ge socialdemokratin är att vi i vänsterpartiet formulerar en egen trovärdig politik utan att snegla på S" "Vi ska bli det främsta klimatpartiet i svensk politik" "Det är oacceptabelt att män ska ha högre lön bara för att de är män" "Vi ska göra feminismen begriplig och konkret". Och så till sist kroppsspråket. Den dagen politiker talar fritt från manus och utan talarstol, den dagen kommer det att regna apor. Men oj vad lycklig jag skulle vara om den dagen någonsin kom. Ett naivt hopp väcks i mig varje gång en ny partiledare ska hålla ett installationstal, men inte heller idag infrias det. Inom ramen för manus och talarstol tycker jag ändå att Sjöstedt är skicklig. Glimtar av humor, men inte alls lika mycket som Juholt inledde med och med facit i hand så är väl det ändå bra. /Elaine Eksvärd, retoriker.
