Jag är kanske en av de få som tycker att Aftonbladets kampanj "Vi är 87% som ogillar olika" är fruktansvärt irriterande och förenklande. År 2010 var det enligt dem "94% som gillade olika". Jag ser hur den där siffran sjunker för varje år till pinsam nivåer - inte för att 13% skulle ogilla olika utan för att politiker och människor över lag stämplar alla SD:are som rasister. Media och politiker har ställt upp ett falskt dilemma - antingen har folket ett öppet hjärta och vill hjälpa krigsdrabbade eller så har de ett stängt hjärta. Det där är ett falskt dilemma som stora delar av svenska folket har köpt rakt av. Alice Teoderescu förklarar det bra här. Och Amanda skriver väldigt bra på DN här. Hur ska politikerna jobba med integration? De största rasisterna i vårt Sverige kan inte begränsas till SD:are. Det finns arbetsgivare som är rasister, grannar, butiksbiträden, läkare - de finns överallt i alla partier och umgängen i nån grad. Men GUD så skönt att ha dem på en plats och förenkla Sverigedemokraterna till rasister så vi andra slipper bekänna vår del i samhällsklimatet. Man pekar på dem utan att titta på den egna homogena umgängeskretsen eller arbetsplatsen - ser det vitt ut där? Jag vill uppmärksamma delar av dem SD:are ni pekar på. Jag poängtera att ni förlorar en röst från valet 2018 när ni kallar dem rasister. Här är en kommentar från en tjej som gav SD sin röst. Hon förklarar varför. Hon är en potentiell röd väljare OM vi börjar snacka integration. Lyssna, prata och diskutera istället för att rapa upp "Inga rasister på våra gator". Idioti. "Tjej 24 år", eftersom jag måste vara opartisk så tog jag bort dina länkar som propagerar för SD, men lyfter ändå din röst. Hoppas att det känns ok. Tjej 24 år. Hej, jag är en av de som röstade SD i riksdagsvalet (ej i kommun eller landstinget) och anser mig inte vara rasist. Jag är vanligen röd och har röstat på sossarna förut. Jag är emot privatiseringar och utförsäljning av statliga bolag, skulle vara helt okej med att införa förmögenhetsskatt etc för att minska klyftorna. Jag anser att alla i grunden är lika värda och att det var bra att det blev ny regering. Jobbar inom vården (högskoleutbildad) och önskar stora resurser dit och vill gärna arbeta med läkare utan gränser eller liknande när min kompetens inom yrket ökat. Anser även att det finns riktiga jubelidioter inom SD, men tar illa upp över att människor drar slutsatser att vi alla är lika. Rötägg finns inom alla partier. Dock anser jag att ett av samhällets stora problem och utmaning är invandringen och det som rör den. Det är en stor kostnad helt enkelt och jag ser inte hur vårt välfärdssamhälle (i den standard som är i dagsläget) är kompatibelt med en sådan generös invandrigspolitik som vi för. Dels belastar den samhället och samtidigt är den inte den humanaste politiken för den stora massan som faktiskt inte får hjälp. Anser inte att det är mer humant att hjälpa någon i Sverige ist för att hjälpa många fler på plats och dessutom ge dessa människor en förutsättning att bygga upp landet igen. Alla u-länders befolkning kan inte komma till Sverige utan vi rika i-länder måste hjälpa dessa människor med kompetens så att de kan utveckla landet ”åt i-lands hållet”. Har mer argument, men det är sent och istället ber jag er att titta denna video som visar en amerikans professor som illustrerar fattigdom immigration mha plaskulor. Tänk sedan på om det kanske även är applicerbart på hur invandringspolitik bör skötas. Sen hoppas jag även att ni kan ta er tid att läsa ett av nationalekonomen Tinos blogginlägg (hela bloggen är intressant, men valde detta). Han sympatiserar inte med SD och presenterar helt enkelt bara statistik från bla SCB. Det var bara några ord från mig. Förhoppningsvis kan jag om 4 år rösta på ett rött parti som faktiskt törs prata och agera kring verkligheten. Tack." Sluta peka och börja prata med SD:are. /Elaine Eksvärd, retoriker.
