Tyvärr är det så att du kommer alltid att trampa någon på tårna eftersom folk hittar skäl till att bli kränkta. Men för att skaffa det jag ville så köpte jag inte konceptet ”vassa armbågar” eller missunnsamhet till dem som klarar sig bättre än jag. Jag valde snabbt att de som är framgångsrika ska bli min inspiration och jag ska även berätta för dom att jag tycker att dom gör ett bra jobb – oavsett om det är som föräldrar, på gymmet, som vänner eller kanske i karriären. Jag ville att det skulle genomsyra mig, en generositet gentemot andras framgång oavsett hur det går för mig. Det här behöll jag när jag var nyutexaminerad retorikkonsult men också arbetslös som mer eller mindre blev förnedrad av en arbetsförmedlare (jag hade otur) varje vecka. Hon sa ”Mc:donalds, det kan nog vara ett jobb för dig”. Det är inte kul att höra för en som pluggat i fem år med betydligt högre ambitioner än så. En framtida sittplats formad efter bara min rumpa. En annan sak jag gjorde var att jag slutade se folk som konkurrenter – jag har inga. Alla som jobbar i retorikbranschen är mina kollegor. Jag visualiserade att det fanns en speciell stol som var designad efter just min rumpa. Den där stolen var en metafor för min karriär, stolen skulle bara passa mig och satt och väntade någonstans i framtiden. Min filosofi än idag är att alla har sin egen stol som är perfekt för deras rumpa, därför behöver man inte bli svartsjuk på andra eller se folk som konkurrenter – följ dina drömmar och gör det DU vill då mår du bäst.
