Hans dröm, inte min. Det har hänt mig massvis med gånger eftersom jag har haft killkompisar genom åren. Det var väl i tonåren som en del killkompisar fick känslor för mig och jag lärde mig tackla det rätt tidigt. Det var flera gånger som dom frågade ”Men varför är inte vi ihop?”. Jag tycker det var så himla modigt av dom att säga det, för själv gick man runt och var kär i hemlighet. Så det var viktigt för mig att få dom att känna sig stolta över att de våga säga det men också samtidigt få dem att förstå att jag bara vill vara vän. Det gick bra inte minst när jag avledde uppmärksamheten från mig till någon annan snygg tjej på en hemmafest. Jag var inte alls dålig på att para ihop mina killkompisar med andra tjejer. Det var bra av två skäl – killkompisen slutade vara intresserad av mig och jag tappade dom inte som killkompisar eftersom tjejen de blev ihop mig blev tacksam till mig istället för avis som det kunde bli när man var yngre. Så mitt tips är beröm och tydlighet!
