Det där en sån tuff fråga. Vissa vänner kliver på ger en ryggdunkar när allt går bra. Det känns så kul att de faktiskt kan glädjas åt ens framgångar och unna en allt gott. Det finns ju de som försvinner när det går bra. Men de där glada varelserna kan likgärna försvinna när det går dåligt eller när man går igenom en kris. Jag tycker att vänner ska kunna vara där för en i mot- och medvind. Så fungerar jag. Jag har haft fokus på vänner så pass länge att jag aldrig har blivit sviken i en kris, tvärtom. När jag blev dumpad av ett ex så turades mina närmsta vänner om att sova över hos mig på bokvägen 5 som blev väldigt ensamt med ett brustet hjärta. När jag led av panikångest kunde jag alltid ringa Meryem, hon kallade mig sin SOS-kontakt och svarade oavsett vart hon var eller gjorde. Fina människa. Jag har haft en del kriser genom åren och mina närmsta har alltid varit där. Däremot har jag familj som har svikit mig och det är ju en sak som är tuff att hantera. Jag vet inte hur man gör det. En stor kanna av bitterhet har jag klunkat i mig och är det några som har kunnat göra mig riktigt besvikna så är det några få familjemedlemmar. Men jag tänker att man inte kan välja familj, du kan däremot välja vänner. Så om en vän sviker dig, häng inte läpp över en dålig vän. Var glad att du att du upptäckte hens sanna väsen och nu kan ägna dig åt verkligt bra vänner.
