Gustavs fyra farbröder, två fastrar, ett gäng kusiner och en massa annan härlig släkt är här. Det är sista sommaren på Ekedal, platsen där Gustav tillbringade varje sommarlov som barn. Det är sålt och i juli är det nya ägare här. Det pratas minnen och barnen springer på tomten. Eller tomt är väl en underdrift, marken är rätt ord. Jag vet inte hur många hektar men det är tydligen lika stort som nån stad i Sverige. Jag försöker lyssna och ta kort samtidigt. Det här är dagar att minnas. Det måste vara vemodigt för alla. Men det är tydligen dags också. Jag vet inte hur ni är men jag är rätt nostalgisk av mig. Kan bli alldeles ledsen av att lämna platser jag stått nära. Som Bredäng måste jag ju vallfärda till varje sommar. Bredängshallen, så mycket tid jag tillbringade där som barn. Det händer att jag åker dig och spelar basket som vuxen också. Är ni nostalgiska av er?
