Jag sörjer för dem som inte förstår eller kan spanska när jag hör dessa låtar med formuleringar som inte går att översätta till svenska. Spanska, vilket rikt språk. Juanes, vilka texter. Jag som skriver så mycket om- och får sådan tillfredsställelse av att skriva om mina minnen... Jag måste skriva om dem och jag behöver göra det på riktigt. Jag behöver åka till Barcelona och jag behöver vara där ensam. Känna på de fotspår jag lämnade där, vilka gator som ruvar på tankarna jag lämnade där och se om gitarristerna fortfarande är kvar. Jag vill hyra en lägenhet, en liten etta, en helg. Jag vill leva författarklyschan, men inte för klyschans skull. Jag vill bara skriva. I Barcelona. Jag kanske får åka upp dit när Gustav och Matheo är kvar i Alicante, bara två dagar. Här är jag för nästan tio år sedan då jag bodde i Barcelona. Han som håller i kameran har ni läst om i bloggen förut. Ingen trevlig typ, men jag var kär och hämdlysten. Hämnden var ljuv. Jag fick den. Det och mycket annat vill jag skriva om. Jag vill skriva om mina minnen. Framför allt singelElaine och 20-nånting Elaine. Vägen till storasyrran på nätet. /Elaine, garvar åt fotot när hon kommer på att hennes mamma har ramat in det. Ölen liksom.
