Man ska lära sig av andras misstag sägs det. Jag tänker inte samla på mig tusentals kort i datorn utan framkallar de finaste i ett hundrasidigt album varje år. Det känns skönt. Och det är inte bara kort på Matheo, men mest. Det är övrig familj, vänner och dejter med Gustav. Fina minnen helt enkelt. Här är jag och Matheo i samma ålder. Tycker att vi har samma smile och intresse för bilar. Jag är något äldre på bilden, men jag kan säga att nuförtiden ser Matheo ut exakt som jag gör på bilden. En vit kopia av sin mor. :) Gör ni album? Det är så skönt att slippa "måste-framkalla-kort-ångest" eller tänk om datorn dör. Nu känner jag bara att jag måste ta nya kort för 2014/2015 albumet. Ett av mina favoritfoton är det här på mig, Meryem och Berivan. På femteplats av de saker som folk ångrar när de ligger på dödsbädden är att de försummade sina vänner. När familj och respektive kommer in i bilden släpper många vänskaprelationerna. Den ångesten kommer inte jag att ha på dödsbädden. Jag förstår redan nu hur livsviktiga mina vänner är för mig.
