Jag avskyr att bli arg på Matheo. När han inte lyssnar, testar gränser och tillslut så får han gå in på sitt rum. Jag trodde att jag gjorde alla rätt idag. Tog med hans kompis Alexandra hem, lagade pannkakor med dom och sen lekte en stund. Och det var bra tills Alexandra blev hämtad av sin pappa. Då började gränstestandet. Som gravid är jag inge bra på det där. Jag har världens sämsta tålamod just nu och det krävs tyvärr mindre för att jag ska bli arg eller till och med vansinnig. Jag ville vara den där retorikern med den silkeslena rösten som pratar med Matheo. Idag skrek jag och det känns som världens misslyckande. Jag trodde aldrig att en nästan-treåring skulle få mig att tappa humöret så. När detta skrivs sitter han i soffan och tittar på Dora. Jag ligger i sängen och andas djupt. Jag behöver en timeout från min son. En halvtimme brukar fungera. Gustav är på middag med Peter. Just nu känner jag mig sur på Matheo och som världens sämsta mamma på samma gång. Jävla skit.
