Jag träffade ju upp Bella och Sally igår. Vi satt under ett gäng äppelträd och pratade om livet. Det är kul att ha vänner av alla sorter, men ibland är der skönt att ha en som är exakt där man själv är - i tvåbarnskaoset, amningshjärna, hormonpåslag och egna företagen att driva/tänka på. Vi lever mer eller mindre identiskt med skillnaden att Bella är mindre rastlös än jag. Det avvundas jag. Hon har lärt sig att bara vara precis som Marie. Jag vill också bara vara, gärna nåt mer än en virrpanna som sätter solglasögonen på sned och nycklarna i skafferiet (inte alltid, men det har hänt). Oavsett så är det så skönt att bara prata ut om alla svårigheter och härligheter som småbarnslivet ger. Att vi sitter där med läckande tuttar och kräks på axlarna och säger "I höst ska vi vara SÅ SNYGGA!" i kör utan att känna oss dömda eller ytliga. Eller vi tillåter varandra vara lite ytliga där och då för någonstans så finns det ett litet djup i att få känna sig fin som småbarnsmamma. Vi är ju alla alltid drottningar som gör ett sånt bra jobb som mammor.Men ibland, bara nån gång så vill man se ut som en också. You feel me? ❤️
