Gud så längesen det här var, men jag minns det som om det vore igår. Alla ljud Matheo gav ifrån sig, hur han såg ut när han log sitt än så länge tandlösa leende, hur mysig han var. Han är lika mysig nu men vill mest leka kurragömma och bygga lego. Tiden flyger iväg. För tre år sen var du i min mage lilleman. /Elaine, sitter på ett plan från Göteborg till Stockholm och ber tyst en bön om ett lugnare 2015.
