Jag kommer ihåg det, hur vi barn brukade följa med de vuxna på festerna. Det tog liksom inte slut bara för att de vuxna blev föräldrar, vi fick hänga på deras liv. Jag älskade de brasilianska och haitiska festerna som mamma brukade ta med mig på, hon var glad och jag var glad. Vi dansade loss ihop, men oftast lekte vi barn medan de vuxna festade. Och det var inte frågan om nån fyllefest utan ren och skär dans, skratt ich god mat. Alkohol är inte lika självklart festmoment, det behövdes inte för att mostrarna eller morbröderna skulle shaka loss. :) Jag försöker tänka samma sak fast i mindre skala med Evelyn, hon får haka på vårt liv. Som tjejmiddagen med Meryem på stan. Lite multitasking första gången man gör det som igår. Men är jag lugn och glad så är Evelyn oftast detsamma. Det var inte lätt att äta med pinnar och hålla i bebis på samma gång. Men det är bara att offra det fina bordsskicket så går det fint. Jag tror på att låta barnen bli en del av sitt liv istället för att låta livet ta slut. Igår åt jag middag med Meryem, precis som förr i tiden. Skillnaden var en och det var att lillan var med. The more the merrier.
