Vecka 17, tiden flyger iväg. Jag känner knodden "ticka", vet inte hur jag ska beskriva det, i magen. Det är som den knackar lite lätt, det är så mysigt att känna att h*n lever därinne. Gustav har börjat prata med henne - han tror att det är en tjej. Jag vet att det är det han önskar sig innerst inne, men han skulle ändå dö av lycka av en pojke också. Herregud, det är vår unge det är huvudsaken. Den här veckan känns bra, fast jag är otroligt känslig. Jag får inte prata om hur lycklig jag är för då börjar bara storböla lyckotårar. Gustav tycker mest det är kul, men det känns sådär när vi bara äter god mat och jag brister ut: Det här är så gott och jag är så lycklig!" samtidigt som jag kämpar för att inte börja gråta. Haha, jag gillar det ändå. :D Jag trodde att jag hade fått gravidmage, men idag är den helt plötsligt borta. Nu är det bara lite överskottsfett, det beror också på hur knodden och livmodern ligger för tillfället har jag hört. Konstigt men spännande. Man ser den bara på morgonen när jag ligger ner, och jag kan inte säga att det är mycket man ser. Gustav har tagit kort, men det ser för naket ut för att lägga upp på bloggen. Hur är det med er mamas där ute? Vilken vecka är ni i och hur känns det för er? Kram Elaine
