Jag måste bara berätta något som har hänt med mitt självförtroende sedan jag blev gravid. Jag vet inte om ni andra gravida känner igen er, men jag har aldrig känt mig snyggare. Det är superhärligt samtidigt som jag vet att jag har en lite lätt skev bild om hur jag ser ut. Jag tycker knappt att jag ser gravid ut vissa dagar, medan jag tycker att alla andra normala människor ser såååå smala ut! Den här koftan till exempel, när jag köpte den i September så gick den ner över rumpan. Nu gör den av gravida skäl inte det, men jag tänker inte att jag är stor jag tänker bara att koftan är liten. Jag tycker det är lite härligt att jag tänker så, men någonstans vet att jag blivit "lite" större. Sen proportionerna, nu är ju magen så stor att mina stora bröst ser små ut. Fast jag tänker bara "vad små bröst jag har", magen är liksom den ska. Det kommer liksom inte in några negativa tankar om min kropp alls, det enda som gör mig lite förskräckt är när andra säger att jag blivit MYCKET större. Det är ju inte kul att få sånna kommentarer överhuvudtaget. Men sen när någon säger något snällt som Crille sa idag "Du är jättefin!" så vinner den snälla kommentaren över 10 plumpa kommentarer. I vanliga fall brukar det vara tvärtom för mig, 1000 personer kan säga att jag är bra så säger en person att jag är dålig så hakar jag upp mig på det. No more, min hjärna är liksom inställd på att bara ta in snälla saker och släta över dumma. I LOVE IT! Jag har aldrig varit så snäll mot mig själv. När Gustav och jag borstar tänderna så kan jag plötsligt sluta, peka på mig själv i spegeln, titta på Gustav och säga: Men herregud vad snygg jag är!" hahahaha, herregud, hoppas inte att självförtroendet går för långt. Men mitt mål var att vara min egen bästa vän och jag älskar komplimanger, både att ge och få. Jag har aldrig gett mig själv så mycket komplimanger förut. Igår när Jossan och jag tränade så hade vi en spännande dialog och jag än ännu mer spännande inre dialog. Jag: Jag tycker knappt att jag ser gravid ut. Jossan: Jo men hjärtat det gör du. Jag: Vad kul, men näe inte jättegravid. Jossan: Men gravid. Jag: Ja, jag har gått upp 6 kilo. Jossan förvånat: Va?! Har du?! Jag tänker: Det är sant, det syns ju knappt. Jag säger: Jag vet, helt galet det kan man inte tro... Jossan: Nej, det ser ut som du har gått upp mycket mer. Jag skrattar åt Jossans synvilla och säger: Du är tokig du. Jag tänker helt allvarligt: Stackars Jossan behöver glasögon. /Elaine, älskar att ju större knodden blir desto större blir självförtroendet.
