Hej finingar, nu har jag landat i Malmö. Intervjun med KK-tidningen gick toppen. Margerethe som intervjuade mig var lustigt nog beräknad att föda sin knodd exakt samma datum som jag 8/6 och det är hennes första bebbe också. Vad är oddsen? Jag tog en massa fina kort på henne och fotografen, men de blev bara svarta när jag skulle lägga över dem i datorn, konstigt. Här är det enda som räddades. Vi fick disciplinera oss för att prata retorik istället för bebissnack. Jag har varit så orolig för knodden några dagar efter som h@n inte rör sig särskilt mycket alls. Jag ringde min barnmorska som tyckte att jag skulle ringa förlossningen som tyckte att jag skulle åka in. Så nu sitter jag på kvinnoklinikens prenatala avdelning och ska se att allt är bra med vår knodd. Jag är inte jätte-orolig, har ingen stressförmåga längre. Men lite ledsen är jag. Jag kanske måste ställa in föreläsningen här ikväll. Det är tredje gången som jag ställer in en föreläsning på 3 år, första skälet var vinterkräkajukan, andra en begraving och nu tredje älskade lilla knodden. Well, well, det viktigaste är ändå att knodden mår fint. De på förlossningen sa att det kan vara att det blivit större och har mindre svängrum, men att det också kan vara för lite fostervatten. Hursom så tyckte de jag skulle kolla det eftersom sparkarna har gått från starka till dova. Ni kan väl tänka på knodden, hålla tummarna och ni som tror på något be gärna en bön. Nu ligger knodden och jag i en sjukhussäng och får lite analyser. Jag ska trycka på en knapp varje gång jag känner knodden röra sig. En rolig bonus mitt i allt är att jag får ett till ultraljud. Himla härligt, bara allt är bra! Puss och kram på er fina bloggvänner
