Hej knodden, det här är första gången jag skriver något till dig. Skulle bara säga att vi längtar efter dig massor och hoppas att du mår bra. Om en vecka får vi se dig igen för ett andra ultraljud. Jag är så exalterad och orolig på samma gång att jag bara vill gråta. Du har ju inte sparkat så mycket, vet inte om du har gjort det alls faktiskt. Jag har känt det så tydligt ibland men sen tror jag bara att det är inbillning... Jag hoppas att det är dig jag känner i alla fall. Din pappa är helt dödsförälskad i dig ska du veta. Det första han gör när han vaknar är att prata med dig. En morgon försvann du in i magen och han blev tokig, jätte orolig och undrade vart du hade tagit vägen för magen var platt. Men så vred du på sig och han blev så lättad för "bebben är tillbaka!. Du heter Bebben för honom och han tror att du är en pojke. Jag vet inte vad du är men du är vår i alla fall och vi är dina. Det viktigaste är att du får vara frisk. Det är magiskt att se Gustav så glad, tänk när du är hos oss. Jag ber till Gud att du har det bra och är frisk. Pussar och kramar från mig som bär på dig. Jag kommer vara mer känd som Mamma för dig sen, men vi tar det sen. Puss
