Gustav är underbar och kärleksfull, jag är lite överkänslig. Imorse så satt vi och pratade i underkläderna på hotellrummet. Plötsligt ler Gustav och tar tag i min mage och säger: Älskling du börjar få en sån där bastumage som gubbarna har då magen hänger över benen." Jag som normalt har bra självdistans skrattade gott med Gustav, men någonstans landade det inte så bra och jag började titta på bilder på mig för sex månader sedan. Och så började jag känna mig orolig för om jag någonsin kommer komma tillbaka till den formen... Sen blir jag lite sur på mig själv då. Varför såg jag inte hur fin jag var då?! Jag hade en helt annan självbild. Och så pratade jag med Gustav om det som sa något riktigt klokt: Älskling, du kommer titta på kort på sig själv nu och ställa samma fråga; varför ser du inte hur fin du är nu? Du är finast i världen, du SKA ha en bastumage, men det var fel av mig att kalla den så." Ja, jag är väl fin. Men man får ha dippar i självförtroendet och idag har jag en liten en. Kram på er därute. Var snälla mot er själva, en dag är vi skrynkliga gubbar och gummor som önskade att vi hade sett vår skönhet när det begav sig. /Elaine, ska minsann se sin skönhet idag.
