Nej nu skiter vi i det här. Jag vill inte föda barn längre. Läkaren/specialisten körde upp handen i muffen och kände på" livmodergrejen" - vet inte vad det heter men det gjorde så ont att jag skrek. Läkaren: jag vet, det är så det kommer kännas när det sätter igång. Jag förbannat: Nej, men va fan då tycker jag att vi skiter i det här. Det borde finnas en annan utväg. Läkaren skrattar: tyvärr inte. Jag med gråten i halsen: jag har ångrat mig, jag vill inte längre... Läkaren tröstande: jag förstår. Jag: det värsta är att jag blir arg på min man, som att det är hans fel. Läkaren: ja det är ju orättvist, det är ju ingen större ansträngning eller smärta att få in det, men att få ut bebisen är inte lika roligt. Jag: Exakt vad jag tänker! Vi förstår varandra! Läkaren: Vattnet har i alla fall inte gått än, men det syns att det är nära. Så du kan köra din föreläsning i Dalarna. Jag: Toppen, tack! Tack snälla för att ni älskade bloggvänner var med mig i vänterummet, ni är för goa! ❤❤ /Elaine, sitter i bilen till Dalarna med Gustav. Lite sammanbiten stämning men bra under omständigheterna.
