Jag läser era kommentarer och kan ana era tankar kring det här med Bellas och alla andra vänners graviditeter. Jag valde ju att sluta att skriva om kampen om att bli gravid för ett bra tag sedan. Men jag måste säga att jag har övat upp en bra färdighet i mitt liv och det är att separera min olycka från andras lycka. Det började redan på gymmet då jag blev irriterad på andra vältränade tjejer och killar. Jag ville ju inte känna så och tvingade mig själv att gå fram och berömma dem trots att jag samtidigt retade mig på min fysiks obefintliga styrka. Det lilla steget i glädje för andra trots den egna sorgen har hjälp mig på så många andra områden i livet för visst vill man inte vara missunnsam och visst ÄR man skamligt nog missunnsam ändå. Men övning ger färdighet. Jag är glad från djupet av mitt hjärta för Bella, Odd och Gillis som ska bli storebror. Jag är glad för mina andra vänner också. Och var det gäller den egna "situationen" så är det ingen situation längre för jag är lycklig och har fokus på annat i detta liv som vi bara har ett av. Men tack fina för omtanken, det värmer massor!
