Vi sitter hela familjen och äter lunch ute. Jag ser ett bekant ansikte. Våra blickar missar varandra precis, men vi har båda noterat varandra. Det vet vi. Men du går förbi och jag hinner tänka "tack". Det skulle bli så konstigt om du kom fram. Men sen är det också konstigt att en man känt så väl en sån lång tid plötsligt låtsats att han inte ser mig och jag uppskattar det. Jag pratar om exet. Att vara ex till någon känns onaturligt. Om jag hade fått välja så hade det räckt med Gustav för att slippa alla akward situationer. För det är akward. Näsa mot näsa en gång i tiden. Plötsligt ingenting för varandra. Kärleksförklaringar byts ut till tystnad. Det är så det ska vara men ändå är det konstigt. Jag vet folk som varit tillsammans i tio år för att sen göra slut. Tio år av ens liv med en annan, avslutat. Kontakten? Borta. Usch. Jag är så glad att jag inte har så långa relationer bakom mig. Trots att det var ett ex som dumpat mig så jag fick syn på så kände jag inte hela den här "haha, kolla på mig och min nya snygga man och lyckliga familj". Absolut inte. Jag kände bara "nej" du ska inte vara här. Du ska vara i ett minne från 2004. Jag tror han kände samma sak. "Akward" och så gjorde han oss tjänsten att inte hälsa. För vad skulle han ha sagt? "Tjänna! Jag ser att du har repat dig från när jag dumpade dig! High five!" Haha, näe. Han gick. Tack Exet! Har ni haft akward moments med era ex och nuvarande partners? Alla kanske inte är så smooth som detta ex.
