Jag bestämde mig för att ta tillbaka Barcelona till mitt hjärta, det var trots allt inte han som hade krossat mitt hjärta - inte Barcelona. När jag tog kliven från skuggan ut i solen igen så kände jag att mina steg var något lättare. Dels av all vikt jag tappat mina veckor som förtryckt flickvän väntandes på min otrogna kille, men dels av att jag inte längre lät min vistelse bero på honom. Jag tände en cigarett medan jag fumligt försökte hålla upp mina jeansshorts som höll på att åka av. Satte mig på en betongbänk framför en vacker graffitti nära stranden Barcelonetta. Jag tog upp min mobil, inga missade samtal. Inte en endaste vän i Barcelona, jag slutade ju höra av mig till Parisa så fort jag flyttat ned. Men jag vägrade att se platsen i livet jag kommit till som ett nederlag, nu kunde jag göra om och göra nytt. - Elaine, elaine, hur hamnade du här, frågade jag mig själv med en suck och drog in ett bloss som jag egentligen inte tyckte om. Det började ju med att vi fick syn på varandra på ett houseclub i Barcelona. En blick och han kom fram till mig och frågade om jag ville vara hans flickvän. Fulla som vi båda var så tyckte vi det var en lysande idé och var tillsammans efter den dagen. Vi var superkära och han var världens snällaste, jag hade aldrig anat att han skulle förändras från den ena dagen till den andra. Dagen han förändrades var dagen då jag kom på honom på cafét. Då var det som jag ändå upptäckt hans sämre sida, och då var det som han inte såg någon poäng i att dölja den längre eftersom jag ändå stod kvar... Nere på stranden stod ett gäng och dansade capoeira. Jag vände mig om och tittade på brassarna som körde sina capoeirakonster. För första gången på flera veckor log jag och något varmt väcktes inom mig, en glädje. I samma sekund väcktes ironiskt nog min pojkväns svartsjuka för sekunden jag började gå mot gruppen som dansade så darrade telefonen till. Där var ett sms från honom: Vart är du...?! Fortsättning följer....
