- Men det har väl ni två alltid? Nej, faktiskt inte. Många kan tycka att vi är det perfekta paret som bara gulligullar med varandra hela tiden. Så är det inte. Vi har toppar och dalar som alla andra. Sen kan jag tacka min lyckliga stjärna för att vi tar tag i problem i tid så de aldrig växer sig stora. Men varför jag aldrig berättar om våra problem är för att det träder över gränsen privat för mig, för oss. Det skulle vara djupt orättvist om jag skrev när jag var sur, irriterad eller rent av arg på Gustav. Kanske skulle det vara befriande för en del att läsa för då känns vi rätt så "normala" ändå. Men jag kan försäkra er att det är vi, med undantaget att Gustav faktiskt är precis så underbar som jag hoppas att bloggen ger glimtar av. Just i denna sekund är jag så kär att jag kan spricka och så tacksam för att han vill vara tillsammans med en sån toka som jag. Vi har det riktigt bra nu, en topp som känns rätt långsiktig. Sjukstugeperioden gjorde allt lite kämpigt, men det var inte förhållandets fel utan omständigheterna. Här är vi för fem år sedan. Vi hade varit ihop i knappt ett år. Och här är jag lika kär men ganska mycket fullare på vårt bröllop. Kortet togs vid 04.30 och gustav tänkte att vi kanske skulle "dra oss tillbaka" medan jag var en jobbig dj-stalker som krävde en massa låtar. Märk Gustavs lite bekymrade blick. Haha. /Elaine, textar ett privat kärleksmeddelande till Gustav... Tihi.
