Jag satt på planet hem och tänkte på hur älskad jag är. Hur älskad jag har varit. Hur jag har blivit erbjuden villkorslös kärlek förut men tackat nej för att hjärtat inte varit där eller timingen varit fel. Jag har ex-pojkvänner som älskade mig så mycket att de nästan avgudade mig. Jag var deras drottning, sorgligt nog en isdrottning. Har dåligt samvete för det nu. Man lever och man lär. Tror jag att det finns en Mr. Right? Nej, jag tror att det finns fler. Sen tror jag att timing, kompromisser och annat gör att man gör ett val. Det hade lika gärna kunnat varit någon annan än Gustav om timingen hade varit rätt. Är Gustav perfekt för mig? Är jag perfekt för honom? Självklart inte, det tror inte jag existerar för några. Strävar man efter perfekt så får man med största sannolikhet leva ensam. Jag satt och lyssnade på en text av Jaheem på flyget hem och en mening i hans låt drabbade mig. Han sjöng om en tjej som letar efter den perfekta mannen och därför missar honom: Girl I hate to have to be the one to ruin your plans It's unrealistic what you're looking for in a man I may not be perfect but I can love you perfectly You know what you want but you don't know what you need Go text monogamous, keeps all of our promises No kiss, I think you wanna share a psychiatrist Bank account got a figure 6 Bruce Wayne, Clark Kent The only problem is, he don't exist I think you need the invisible man So you can never see his flaws and mistakes Better come get this loving while you can We're gonna it the jackpot rail sweet 6 With sentimental friends wanna drive and tell you how you feel Making you believe there's something other And the perfect man you're waiting for, he don't exist Tåls att tänka på. Jag är ledsen om jag har förvillat er att tro att jag lever ett utopiskt förhållande där allt är perfekt med Mr Perfect. Så är det inte. Men Gustav är den bästa mannen jag någonsin har träffat och jag är väldigt glad över mitt val.
