Fortsättningen på Dagen jag köpte en biljett och flyttade till Barcelona De första veckorna var hemska. Solen sken i Barcelona, men jag var i en mörk plats och satt mest i skuggan och väntade på att vi skulle få starta det som skulle bli vårt nya liv. Jag mådde som en påse bajs kan man säga. Jag visste ju att han var otrogen, jag var inte dum, jag var bara för svag för att ta mig ur. Jag satt i fönstret i förort i Barcelona och rökte mina Malboro röda. Så meningslöst att röka, men livet kändes meningslöst. Hemma trodde folk att jag levde loppan med min så kallade kärlek i Barcelona. Sanningen var den att han levde loppan utan mig och med andra. Jag skämdes för det... jag skämdes för mitt brustna hjärta... nej, jag skämdes för att jag stannade kvar en dag till. Jag åt inte, jag socialicerade inte, jag levde inte. Jag sörjde vår relation medan han förstörde den. För varje dag som gick så tog han ytterligare en bit från mitt hjärta och mosade det, och jag behövde en extra dag för att sörja det han gjort dagen innan. Tillslut gick så många dagar att vår relation dödförklarades av mig, och alla känslor jag nån gång hade för honom hade gått från varma till kalla. Dagen som jag vaknade upp likgiltig till hans reaktioner, det var den dagen som jag fick makt över mitt liv igen. Sista natten då han kom hem och luktade alkohol och parfym, den natten då jag faktiskt sov riktigt gott och sket fullständigt i vilken tid han kom hem. Jag vaknade upp utvilad, tog en lång dusch, klädde på mig och trädde på mig mina flip flops. Jag tog kaffekoppen i hand, ställde ytterdörren på glänt och lät solstrålarna träffa mina tår på vänster fot - det var länge sedan de träffades. Det kändes i luften att saker hade ändrats, han märkte det också. Han sneglade på mig från köket och försökte låta sträng men misslyckades när han frågade: - Vart ska du? - Jag vet inte riktigt, sa jag lugnt och förväntansfull på vad svaret kunde bli. - Du vet inte, fnyste han. - Nej, lika lite som du vet vilken tjej du ska ligga med i natt, lika lite vet jag vad jag ska göra idag. Men ut ska jag i alla fall! Han hann inte ens protestera för att jag hade uttalat det outtalade och hamnade i lätt chock över det. Sekunden senare lät jag även höger fot träffas av solstrålarna och så tog jag mina fötter och gick därifrån. I den sekunden så fick jag en svans som jag inte skulle kunna skaka av mig på ett tag - min otrogne pojkvän. Men det var inte ett bekymmer än, just nu var jag så glad att jag tog klivet från skuggan ut i Barcelonas sol - tänk vad det steget skulle ge mig mycket. Fortsättning följer....
