Jag är lite deppig idag eftersom jag känner mig som en misslyckad fru till Gustav och mamma till knodden - trots att knodden inte har kommit ut än. Att vara gravid har sina fördelar för mig, känner mig ju hetare än vanligt. Men nackdelarna gör sig inte påminda jätte-ofta, men när de gör det så är det SÅ tråkigt. Jag kan bli ett hormon MONSTER! Igår när jag hade somnat (jag somnade tidigt) så skulle Gustav duscha, duschen ligger vägg i vägg med vårt sovrum, men det brukar inte vara några problem. Jag vaknar, bankar i väggen, han hör inte, jag går upp och känner hur ilskan bara väller över, jag kan liksom inte kontrollera det. Jag lite för högt och hotfullt: Vad gör du?!?!?!?! Gustav får stora ögon: Jag tänkte duscha... Jag skriker: MEN DU KAN INTE DUSCHA NU DU VÄCKER JU MIG! Gustav får ännu större ögon och tystnar. Jag skriker ännu högre så grannarna säkert hör: MEN JÄÄÄÄÄÄVLA SKIT OCKSÅ JAG SOV JU!!!" rösten blir gäll och bryts av av min höga ljudnivå. Jag går och lägger mig igen och undrar vad fan det är för fel på mig. Gustav kommer inte och lägger sig direkt utan läser lugnt en bok, smart av honom. Under tiden hinner jag lugna ner mig och få dåligt samvete. Det slutar med att han kommer och lägger sig och jag storbölar över hur dålig jag är, säger förlåt massor med gånger och Gustav kramar bara om mig och klappar magen. Då börjar jag böla ännu mer för jag tänker att knodden hör att h@n har en galen mamma. Herregud vilken tur jag har med Gustav. Jag hade aldrig kunnat ta sån skit som jag ger nuförtiden. Häromdagen började jag gråta för att han inte ville följa med mig till stan och kolla kläder. Så sa jag att jag hatade sambolivet och "titta på en jävla film och ha myskvällar, jag hatar det!!!", sen rusade dramaqueen i väg och gick minsann på stan själv. Usch! Jag avskyr dessa hormoner, de tar över mig hjärna ibland. Ok att jag äter kosttillskott för att bebben ska må bra, men det känns som att jag skulle behöva träffa en hjärnkirurg också... Är det någon som känner igen sig eller är jag ensam om att vara ett hormonmonster då och då. Jag är så ledsen idag, det känns inte som att jag förtjänar Gustav. :( Jag älskar dig Gustav! Puss
