Meryem har gått och lagt sig och jag sitter uppe i ett av hotellets vackra rum. Tystnad, rökelser och tända ljus omger mig. Tittar på apelsinträden. Tankarna flyger iväg... ... till min man och kärlek, Gustav. Snart sju år har gått och det är som att jag har fått upp ögonen för honom på nytt, vilken diamant han är, sällsynt och vad lyckligt lottad jag är att han ser mig. Inte för hur jag ser ut, det jag jobbar med eller andra värdsliga kriterier utan för de själsliga. Han ser mig. Jag har tagit alla möjliga skepnader och han älskar mig med eller utan sexpack. Gustav: Bara du är den kvinnan som jag föll för. Jag: Hon var rundare. Gustav ler oförstående: Hon var du. Så länge hon är du så kan hon få anta alla former hon vill. Jag oförstående: Jaha? Gustav ler: Du kan vara så ytlig ibland. Jag som har haft ett år då jag velat hänga med vänner och föraktat fredagsmys längtar nu efter ensamtid med Gustav. Familjeresor då det bara är vi tre och så småningom fyra. Kan det vara graviditeten? Delvis. Men framför allt så är jag inte så mycket i mitt eller mitt huvud längre. Jag ser den människa som jag har fått förmånen att gifta mig med. Snart sju år tillsammans. [youtubeplay id="MTuqTZKHdbo" size="medium"] Jag är så tacksam. Tänk att vi ska ha en till sån här gosing ihop snart igen. /Elaine, längtar hem till Gustav.
