På väg hem från Rotaryföreläsningen, som för övrigt gick riktigt bra, så gick jag in i ett café för att köpa min cappuccino. Då ser jag tre stora semlor och tänkte att "Det här skulle Gustav gilla!". Sen köpte jag med mig en till honom. Jag gillar det-hör-skulle-den-gilla-tankar, jag blir så glad av att göra saker för andra. Istället för att bara leta saker som jag gillar så ska jag försöka hitta saker som andra gillar. Det behöver inte kosta. Jag gillar till exempel bra graffitti och Isabella avskyr graffitti. Men om det dimper ner ett mms från henne när hon är i t.ex. Berlin och mms:et är en bild på en graffitti. En bild hon tog, inte för sin utan min skull. Det är vardagsromantik och kärlek tycker jag. Sånt känns i hjärtat. Vi borde göra mer sånna osjälviska handlingar till folk i vår vardag. Den lilla ansträngningen lyser upp vintermörkret på ett sätt som solen inte kan komma i närheten av. Kärlek tror jag att det kallas. /Elaine, hatar semlor men älskar Gustav.
