Hej! Eftersom att du hade sådan lycka med nätdejtandet tänkte jag fråga dig om ett litet dilemma jag har. Du och Gustav är jättefina tillsammans! Jag har alltid varit superkritisk till nätdating men nu har jag signat upp ett konto och i veckan ska jag fika med en kille som verkar ha potential. Jag har tänkt gå in med attityden att jag ska ha kul och se vad som händer. Men jag har ett litet tankemonster… Jag är rädd att han ska tycka att jag är tjock och överviktig. Min kroppsform är inte tydlig på min profilbild eftersom att det enbart är en ansiktsbild på mig. Jag har gått upp mycket i vikt senaste året och trivs inte alls med vikten, men är på väg neråt. Jag är ganska överviktig nu. Jag försöker peppa mig med ”jag duger som jag är”, ”insidan räknas”, ”en kille ska se mig för något annat än utseende” och andra klyschor, men jag är hemskt nervös ändå att han ska känna sig besviken när han träffar mig… Jag tror helt och fullt att han skulle kunna tycka om min personlighet och tycka att jag är rolig att umgås med, men jag har svårt att tro att han skulle tycka att min kropp är attraktiv. Vad ska jag göra!? Hej kära J. Vad bra att du har fixat ett dejtingkonto, gör dejtandet till en hobby, men gör det inte komplicerat. Nu gör du det lite komplicerat för dig själv. Jag gjorde raka motsatsen till det du gör nu. Jag la inte upp de snyggaste bilderna på mig själv alls just för att jag inte ville att de skulle bli negativt överraskade. Jag la upp bilder som gjorde verkligheten rättvisa och därför fick en kroppsbild (självfallet med kläder) vara med. Jag var lite mullig när jag började dejta och jag ville att de som dejtade mig skulle se det. Inte för deras skull, utan för egen del. Jag ville inte dejta någon som ville dejta en sticka utan någon som uppskattade först och främst mig, men också kvinnliga former. Du borde tänka samma sak. Jag har skrivit om det här förut. Du är någons idé av vad perfekt är, men har du inte träffat den personen än så gör inte om dig för någon annan. Jag träffade killar som tyckte jag var för barnslig, för självständig, för karriärfokuserad, för kramig, för allt. Jag tänkte att för min blivande man så kommer jag vara för bra för att vara sann – det var värt att fortsätta vara den jag är för att vara Gustavs idé av perfekt (ok jag är ingen gudinna, men i alla fall hans drömkvinna och det räcker) Kompromissa inte den du är för någon som inte ser att du är perfekt, kanske inte för honom/henne, men för den som du kommer träffa. Din kärlek kommer älska dig precis som du är, men h@n kommer ju inte hitta dig om du spelar en annan. Så upp med en rättvis bild av dig själv på dejtningsidan så din man hittar dig lättare. Du kanske inte tycker att du är supersexig, men det är ju tur att du inte ska hångla upp dig själv - det ska din man göra. :) När jag dejtade Gustav så tyckte inte jag att jag var hetast i stan direkt, men skillnaden var att det kvittade för jag var för upptagen med att tycka att Gustav var hetast i stan. Vrid om tänket när du dejtar, granska inte din kropp granska den du dejtar och fundera på om han duger för dig - inte tvärtom. Vad säger ni andra bloggvänner? Tips till J och några som kan skriva under på att det finns män som gillar kurviga och väldigt ofta Mycket kurviga kvinnor!
