Hallå folket! Matheo sover och Gustav är på gymmet. Jag har kurat ned mig i sängen för att få min bloggstund. Sov dåligt i natt för att vå såg jävla "Walking dead". Jag är SÅ mörkrädd och drömde en massa mardrömmar. Ska snart sova. Anyways, jag har tänkt på er som har blivit lämnade nyligen. Känt efter och hittat den där bittra trasiga känslan i hjärtat som man får när man blir lämnad. Hur går man vidare? Jag minns när jag själv var ledsen och jag skrev saker som "jag saknar dig" och dylikt. Just de dagarna jag sörjde och behövde skrapa bort den där kärleken som tillhörde honom. Vad var det bästa svaret jag kunde få, kanske "Jag saknar dig med"? Absolut inte. Ju kallare han var desto lättare för mig att gå vidare. Eller "lättare" är fel ord, men mindre svårt. Men det förutsätter att man har en någorlunda självbevarelsedrift. Det finns tillfällen då jag var blind och hängde kvar med isberg trots att jag förtjänade så mycket mer. Sakta men säkert tog dock hjärnan över och hjärtat blev tomt på kärlek till den som inget hade något åt mig. Håll dig jävligt kall min käre vän, Trots att det gör ont nu så kommer även jag svalna sen, Säg inte "det är inte du det är jag", Säg att du inte är kär, döda allt hopp så även jag kan gå vidare en dag, Säg allt det där som mitt hjärta inte vill höra, Även fast jag inte vill så kommer jag veta vad jag ska göra; Sluta drömma om det som kunde bli, döda alla funderingar på om det ändå inte är vi, Sluta försöka bli den du vill ha, Tillslut inse att jag faktiskt är rätt bra. Så även om hjärtat skriker ditt namn, Så tänker jag lämna dig och ro lyckan i hamn, Så fortsätt att vara kall min vän, Jag kommer över dig, kanske inte nu men sen...
