Häromdagen promenerade jag själv med Evelyn när jag beslöt mig för att dela bänk med en äldre dam. Det var ett fint möte för vi pratade på riktigt på en gång. Hon hade varit gift i 25 år när hennes man plötsligt lämnade henne. Det är fyra år sedan han lämnade henne och han gjorde det utan förvarning. Jag var rädd för att låta klemkäck men ville ändå fråga: har du lärt dig något av er seperation?" Hon: Nja, jag vet redan. Men en lärdom jag gärna ger andra för att inte hamna där min man gjorde. Han började tappa känslor redan ett år tillbaka och när han ville skiljas så var det redan för sent. Hade han sagt något dag ett så hade vi kunnat jobba på det. Så mitt relationsråd är att var inte tyst, prata om problemen redan första dag så kanske ni får tillbringa er sista dag ihop och vara lyckliga. Sånt himla bra råd även om jag inte tycker man ska sträva efter tills döden skiljer oss åt. Sträva efter "så länge vi är lyckliga ihop" och jobba för att bevara lyckan. Gustav och jag pratar mycket mer nu än vi gjorde för tre år sedan. Det är en bra utveckling. Vad är ert bästa relationstips? Mitt är att visa uppskattning varje dag! /Elaine, hiver i sig sin bananproteinshake och konstaterar att hon är en orangutang ut i fingerspetsarna.
