När jag låg på stranden med vänner och Matheo så kände jag hur lycklig jag var. Precis då fick jag ett mejl från en bloggvän som berättade att hennes man och hon har en sorts lyckovaluta. Eller snarare han har det med henne: Så fort jag gjort det där månatliga nöjet (som ni har reducerats till varannan månad pga mitt dåliga samvete) så hittar han alltid sätt att ge mig dåligt samvete. Att barnen skrikit sig till sömns eller att jag har märkliga prioriteringar. Elaine. Vad ska jag göra för att inte känna mig skyldig varje gång jag känner mig lycklig? Jag vettefan. Ta en stekpanna och tappa den på hans fot. Näe, men vad är det för idioter som skapar ett dilemma mellan deras partners lycka och stanna hemma. Att jag gör saker som får mig att må bra gör ju mig både till en bättre mamma och fru. Att folk inte förstår att deras partners lycka blir lycka och energi som deras relation vinner på. Det där guilttrippandet gör mig vansinnig. Ger era partners er guilttrips när ni har kul? Eller är ni kanske sånna som ger det själva? Hur ska sånt hanteras tycker ni. Stekpanna var mitt råd så kom på nåt eget please.
