Men jag lärde mig älska på ett rätt så bra sätt tror jag. Jag gjorde misstag en hel del misstag på kärlekens stig, men lärde mig massor på vägen. Först och främst lyssnade jag inte så mycket på vad mina pojkvänner sa, jag såg på vad de gjorde. Det är handlingarna vi ska lyssna på, för vi är många som kan säga "jag älskar dig" men att få någon att känna sig älskad, att älska på riktigt, det är något annat. Att ha lyssnat på handlingarna har gett mig styrka att gå när kärleken inte fanns trots att orden av kärlek flödade. Jag reste mig upp och lämnade honom, I found a way to make it with out him. Tycker Alicia Keys låt sammanfattar den styrkan som somliga av oss har trots den starka kärlek vi kan känna för en annan. You know that I'll always be in love with you Right till the end So tonight, I'm gonna find a way to make it without you Tonight, I'm gonna find a way to make it without you I'm gonna hold on to the times that we had Tonight, I'm gonna find a way to make it without you Anybody could've told you right from the start it's 'bout to fall apart So rather than hold on to a broken dream, I'll just hold on to love And I can find a way to make it, don't hold on too tight I'll make it without you tonight Men det var inte lätt alla gånger. Han stod kvar snopen och sa "men du är ju kär i mig och älskar mig". Och jag svarade "Ja, men samtidigt vet jag också att jag förtjänar kärlek. Jag är hellre ensam i ensamhet än ensam i en relation". Det är det tyngsta, att dela soffa med någon man älskar men ändå känna sig ensam. Först ska man självfallet prata om det, men så finns det tillfällen att gå också. Jag har gått många gånger, men jag har också vågat stanna kvar och blivit lämnad. Hur har ni det med kärleken förresten? [poll id="23"] /Elaine, börjar känna att bloggande är back in business.
