Imorgon har jag möte med förlaget abgående min roman. Känns fel att kalla det för roman för det låter som nån sorts kärleksskildring, det är det inte. Inte direkt. Jag tror att den skulle hamna på hyllorna där det står "Spänning". Om den nu ens får hamna där? Imorgon får jag i alla fall veta. Jag tycker det är skönt att veta huruvida man har fallenhet för något eller inte. Det är därför man ska ha fler än en dröm tycker jag, drömmen ska vara ett träd med en massa grenar. Vi får se om Anders och John kommer klippa av denna gren eller vattna den för att de tror att den kan blomma. Jag hoppas på det sistnämnda men jag är inte rädd för ett nej. Jag är inte den som står och stirrar på en stängd dörr, jag vänder mig om och ser efter andra ingångar till andra dörrar. Man får inte vara rädd för nej. Det betyder inte att man har misslyckats, det betyder att man lyckats se vad man inte ska syssla med och konturerna för det man ska göra kan bli destomer skarpa. Vi får se hur mina drömmars konturer utvecklar sig på fredag. Denna man, denna Anders Sjöqvist har mycket att säga om det. :)
