Jag har funderat om något står rätt i stjärnorna eller om saker bara blivit riktigt bea. Jag känner mig så nykär i Gustav utan att riktigt veta varför, nästan så jag satte mig ner och klurade lite. Efter tolv år tillsammans förstår jag inte hur det kan få kännas så här. Men vi har ju haft våra kriser på väg hit. Livet lär mig verkligen att relationer inte behöver ta slut utan de kan dala, vila, pausa och hitta tillbaka med värsta passionen. Jag längtar efter Gustav när vi inte är tillsammans. Men för att vara mindre romantiker och mer krass så tror jag att följande lista gjorde att jag föll och fortfarande faller för karln. Han är snäll mot alla Han har hög integritet så när man får hans värme känner man sig utvald. Han är hygienisk. Det där med att prutta inför varandra eller sitta med toalettdörren öppen är inget vi gör och det är jag så glad för. Han överöser inte mig med komplimanger men låter mig alltid känna mig älskad på andra sätt vilket ger en viss mystik. (Jag skulle inte ha något emot fler komplimanger dock) Han tar hand om sin hälsa och är vansinnigt härlig att titta på från köksbordet när han lagar mat Han tror allt är möjligt och stöttar mig i alla mina idéer❤️ Han har inget bekräftelsebehov så den där ”needy” känslan som jag både tycker är avtändande och själv lider av emellanåt, den har inte Gustav. Han blir glad att jag är glad trots att han inte förstår lyckan i mina lyckoämnen alla gånger. Han vill umgås med sin familj. Grabbsemester är inte hans grej, fellow toffel som jag. Jag kan förstå om listan låter mardrömslik för andra men vi är olika allihop och visst är det härligt att matcha. Jag kan fatta att folk är lyckliga av att få slappna av och fisa ihop med den man älskar. Men jag är väldigt lycklig att det inte är vi.😅 Vad gör dig kär? Har du en lista på vad som får fjärilarna i din mage att flyga?
