Gustav och jag försöker att undvika att prata om huset vars värdering vi väntar på. Ju längre tiden går desto mer drömmer man iväg. Det kan ju vara så att besiktningsmannen säger att det är mycket dyrt att åtgärda, eller att den värderas till ett pris vi inte känner är värt eller att kanske ägarna kanske ångrar sig. Precis allt kan hända. Så Gustav och jag får hålla i oss för att inte drömma iväg. Gustav hanterar det hela genom att spekulera i dystra scenarion. Jag hanterar det genom att diktera drömhuset hos en arkitektbyrå. Vi har olika metoder Gustav och jag och jag antar att mitt fall blir högre om det blir ett, medan Gustavs skutt går till skyarna eftersom jag redan sitter här uppe. Jag har fått dille på platsbyggda bokhyllor, coola avgränasfönster, ljusgröna väggar och stora sängar. Nästa säng Gustav och jag har ska vara 2 meter i bredd. Vi kommer antagligen inte få ha sängen i fred med tre barn. Myspys.
