Varje helgdag tjatar Evelyn om att hon vill åka tur - buss, tåg, tvärbana, tunnelbana och sist buss. Det är svårt att veta om det är tvångsbeteende eller ren och skär lycka. Ibland får hon spelet när ”fel” buss eller tunnelbana kommer. Ibland vill hon sitta på en speciell plats på bussen. Det kan bli rätt påfrestande. Pascal är chill och hänger gärna på men för Evelyn så ska allt gärna vara på ett visst sätt. Jag tycker det är svårt att veta hur mycket man ska kompromissa. Vi kan inte riktigt köra kollektivtrafik varje helg bara för att. Samtidigt om det är det Evelyn ser fram emot på helgerna borde vi göra det en fast tid då. Det kanske är hennes motsvarighet på dansklass och kanske ber jag henne kompromissa bort det hon sett fram emot hela veckan?😞 Hon älskar att kolla tåg på youtube. Skulle hon få ha ett kalas i en tunnelbanevagn eller i ett snabbtåg hade hon varit i himlen. Ungen min. Vad säger ni funkisföräldrar till barn med autistiska drag? Vart drar man gränsen och var möter man upp barnen?
