Medan jag satt och försökte vänja mig vid vår nya smällkaramell till tapet så kom Gustav in. In för att se den enda tapeten vi valt tillsammans. Där Gustav sa sitt och gav tummen upp. Gustav är inte den som höjer på ögonbrynen särskilt ofta men nu snuddade dem hårfästet och han såg livrädd ut, på riktigt. Gustav: Åh jävlar... Jag: Ge det tre timmar, jag börjar vänja mig.... Gustav: Hur då? Tog du ecstacy eller? Jag slår mig för pannan: Men sätt dig här i soffan, den ser bättre ut på avstånd. Gustav: Vilket avstånd då? Liljeholmstorget eller? Matheo pekar glatt: Bjomma! Gustav ler: Ja bra Matheo, blomma! Jag: Den får mildare färger när man kisar. Gustav: Den är jävligt snygg när man blundar också. Gustav och jag börjar skratta och sätter oss ned tysta för att stirra ned tapeten. Gustav: Vi kan sätta några tavlor för de vildaste delarna... Matheo pekar: Bjomma! Gustav mer besvärat men fortfarande uppmuntrande: bra Matheo! En till blomma, helt rätt! Jag visar bord på datorn: Eller köpa ett matchande bord? Gustav: Ja perfekt! Så tar vi med oss bordet och tapeten och flyttar in till Lustiga huset. Gustav och jag garvar fast med lite skräck i blicken. Jag: Det är som att ha en skrikande brasiliansk påfågel i köket. Gustav: Den såg ju så liten och oskyldig ut i datorn... Jag lyser upp: Den har i alla fall inte alla signalfärger i sig! Röd och grön finns inte i tapeten. Gustav aningens lågmält: Jo, fågeln är röd. Jag sjunker ihop: Aha... Jag lite senare: Men det skulle varit en fin tapet annars... Gustav: Ja, men inte i ett kök... Jag: snarare en club. Gustav: En ecstacy club. Jag: Flowers coming at ya klubben! Gustav lite ansträngt: He he. Jag med: he he... /Elaine, gillar fortfarande tapeten, men kanske inte till ett kök eller deras kök..
