Det här med spanjorer och tid. Eller jag kanske ska säga det här med svenskar och tid? Säger någon att det tar tjugo minuter så tror Gustav och jag på det, men så står man som ett fån i 1.5 timme. Gustav pekar psykotiskt men vänligt på klockan. Jag får ett brasilianskt utbrott och förklarar att vi har en son som behöver sova och äta. Spanjorerna? Viftar med händerna i luften och säger: Men det är bara att sova och äta!" De har så rätt och så fel. Till nästa gång så har Gustav och jag lärt oss att det svenska "mellan fem och tio minuter" är på spanska "mellan fem och femtio minuter". /Elaine, är trots dess sena ankomst glad att kylskåpet står på sin plats.
