Ibland, men bara ytterst sällan, så vill jag bo i de lugna kvarteren på Södermalm. En gata som jag har förälskat mig i är Fredmansgatan. Det känns som en gågata i en lugn liten stad. Du har skolan rakt framför dig som är en av Sveriges bästa. Säkert en massa medvetna PK-föräldrar och det tycker jag är skönt. Hellre för mycket förståelse och tolerans av en liten kille som föräldrarna valt att döpa Sture, två år och har rosa klänning. Jag skulle inte göra samma sak, men jag kommer göra allt i min makt för att mina barn ska respektera det. Jag gillar det. Jag hemnetknarkar. Jag vill flytta och jag vill göra det snart. Helst innan Maggan föds, men det finns inte en chans på jorden om det ska bli det där huset vi vill bygga själva och den där tomten som vi ännu inte har hittat. Men skulle det vara en lägenhet på söder så skulle det kunna gå. Men ska jag verkligen bli en söderböna? En inom-tullarna? Och skulle barnen trivas? Gustav? Snälla nästa bostad, kan inte du hitta mig så slipper jag leta! Du får gärna vara en dröm!
