Jag sitter i stolen med en sovandes Matheo i famnen och fjärilar i magen. Ni som har varit nära att få något ni verkligen vill ha vet hur jag känner mig. Det är så nära att jag kan börja drömma lite om möbler, men det är inte så bra att göra det för då blir besvikelsen för stor om vi inte skulle få lägenheten. Det står mellan etagévåningen med takterass och tvårummaren med större tomt. Tänk att alltid ha en tillflyktsort när vädret är pissigt hemma och vi kommer alltid kunna ta med oss någon. Meryem bor ju granne med oss, tycker till exempel att hon skulle ha varit här nu. Oj! Här händer det grejer! Faje och Gustav spelar förhandlingsspelet. De har en mikropaus i förhandlingarna och ska snart gå tillbaka och köra järnet. De har smickrat mäklaren, sagt att han är lik Jean Claude van Damme. Mäklaren: Noooo... Faje: Yeeeees Mäklaren fnissar: No, I don't have muscles. Faje: But you look like Jean Claude, ask my friend! Gustav ler: Yes, really you do! Mäklaren ler: Nooooo... Och så höll dom på! Haha, förhandlingsteknik är så psykologiskt och komiskt vid tillfällen. /Elaine, lyssnar spänt på när Gustav och Faje snackar strategier.
