Häromdagen kladdade Evelyn ner våra Gubispeglar med sina små händer. Jag såg att det var kladd och skulle torka bort det. Men såg närmare och såg hennes söta handavtryck. Jag hade inte hjärta att ta bort det och har fortfarande inte tagit bort dem. Jag tänker att jag köper bra saker som bara blir snyggare ju mer de slits. Sen tyg som man kan kemtvätta och återställa. Vardagsrumsbordet och matborden får väl bli nån härlig träsak som blir snyggare av barns bitmärken och bestick som hackats i bordet. Jag tycker till och med det är trist med möbler som inte kan lämna avtryck och kanske till och med kan göra illa barnen. Glasbord med vassa kanter till exempel. Jag oroar mig inte för att våra nattduksbord ska gå sönder, mer för att de ska göra illa barnen. Måste överväga dem trots att de är fina. Jag gillar saker med själ och när saker lämnar avtryck så får de själ. Som trosor efter en lingonvecka. Hahaha, skulle vilja se era ansiktsuttryck på den sista meningen. Alla meningar utom den menade jag såklart. Blod är bara blodigt.
