Igår satt jag och Gustav och skrev ett kontrakt för ett hus vi hade vunnit budgivningen av. Säljarna var sena och jag blev tvungen att åka iväg till en föreläsning. Sen ringer Gustav och säger att säljarna har ångrat sig. De vill vänta in fler bud. Jag blir så jävla ledsen. Jag hade redan flyttat in i huset mentalt. Inrett det. Bestämt en platsbyggd bokhylla som vi skulle haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Jävla skit! Jag HATAR att behöva begränsa mig till Stockholms fucking kommun där sockerbitar till hus går för 8 miljoner. Rivningsobjekt går för 10 miljoner och en någorlunda bra hus, nej ETT FANTASTISKT HUS bara rann ur våra händer. Jag kan inte betala 8 miljoner för dessa hus. De är inte ens värda en hög upplösning på bloggen, så lite tycker jag om dessa små skithus för överpriser. Och andra hus ser ut som att man skurit ur dem ur ett miljonprogram i Bredäng och satt på en tomt i Älvsjö och som en lömsk torghandlare skrivit "Bara nio miljoner, just nu, slå till!". Så känns mäklarna till dessa objekt. Det här må vara charmiga lägenheter men att skära ut två och sätta på en gräsplätt och kalla det tomt eller charmigt hus med potential? Näe. Jag hatar att hitta hus i denna dryga dryga stad Stockholm. Hör av dig om du har ett bra hus och vill byta mot en etagévåning på 137kvm med tre balle balkonger, bastu och sjöutsikt. Jag har inte nerver för en budgiving eller en hal mäklare. Det måste vara inom stockholms kommun och fyra sovrum. Ser fram emot att höras!
